Allogen transplantation av stamcell

Allogen stamcellstransplantation är en väl etablerad behandling av maligna blodsjukdomar, främst leukemier. Ett centralt problem vid benmärgstransplantation är Graft-versus-host-sjukdomen (GVHD). Givarcellernas angrepp på mottagarens hud, tarm och lever. Den finns i en akut och en kronisk form. Patienterna kan också drabbas av livshotande infektioner av bakterier, svamp och virus. Det största problemet är emellertid leukemirecidiv. Övriga komplikationer förenade med benmärgstransplantation är Veno-ocklusiv-leversjukdom (VOD), Hemorragisk cystit, samt Pancytopeni innan den nya benmärgen eller stamcellerna slagit an.

Målsättning med forskningen är:

1. Chimerism och tidig upptäckt av tumörceller.
2. Transplantat-kontra-cancer effekten. 
3. Optimal terapi. 
4. Djupa svampinfektioner. 
5. CMV-infektioner. 
6. Övriga transplantations-komplikationer.
7. Kombinera lever- och benmärgstransplantation vid primär levercancer.
   

‍

Jämförelsevis låg incidens av GVHS

Mer än 600 benmärgstransplantationer (BMT) har utförts på Huddinge sjukhus (1997). Under de senaste två åren har drygt hälften av transplantationerna utförts med frivilliga obesläktade givare, varav cirka en tredjedel från Tobias Registret på Huddinge sjukhus. Med obesläktade HLA-A, -B, -DR-identiska givare där HLA klass II är baserat på genomisk typning och med användandet av anti-T-cells-antikroppar vid förbehandling, har vi en ca 20-procentig incidens av moderat till svår graft-versus-host sjukdom (GVHS), vilket är betydligt lägre än erfarenheter på andra centra. 

Studier av immunglobulinets immunhämmande effekt in vitro visar att F(ab)2- fragmentet hämmar immunglobulinproduktion in vitro och inte Fc-delen. Vi har framgångsrikt använt hematopoetiska stamceller mobiliserade i blod, sk perifera stamceller från såväl besläktade som obesläktad givare utan att öka risken för GVHS. Med denna teknik kan vi mobilisera fler stamceller och få ett snabbare anslag. GVHS har en antileukemisk effekt och en studie visar att den bästa leukemifria överlevnaden har vi hos patienter med en måttlig akut GVHS-reaktion. Vi har också funnit att den kraftigaste antileukemiska effekten fås från kronisk GVHS. Då moderat till svår GVHS ger en ökad dödlighet i komplikationer, erhålls den bästa leukemifria överlevnaden med en måttlig eller ingen aktu och en måttlig kronisk GVHS.